Där satt hon i sin ensamhet. Kollade ut från fönstret och längtade efter snön. Allt hade blivit så lamt nuförtiden. Hela hennes liv var lamt, tyckte hon. Ingen snö, ingenting. Alla julkänsla försvinner ut ur kroppen på en. Sugs ut och försvinner ut i det grådaskiga vädret. Alla inväntar snön men den kommer inte komma. Likaväl som hon vet att lyckan inte kommer. Julafton kommer firas utan julkänsla och det enda uns av den lycka hon väntat sig kommer inte.
Under julen är alla glada. Det är meningen att det ska vara så. Men utan snön och utan känslan blir det ingen jul.
Hon kollar ut från fönstret och hoppas. Hoppet dör mer och mer för varje dag med regn och dis. I flera dagar sitter hon där och väntar. Väntar på något gott. Som om snön vore något symboliskt för henne. Kommer snön så kommer lyckan. Hon väntade så länge. Länge nog för att förstå att den aldrig kommer. En tår föll ner från hennes kind och lyckan var funnen. Det var inte snön hon väntade på...



LOLOLOLOL xD
Det var den första iaf....