En novell.

Tom.. Tom vadheterhaniefternamn?
Nu tänkte jag skriva om Tom..
Den person som gett mig min musiksmak och influerat mig till mycket..

Vi "träffades" när jag var 13.
På ett onlinespel så kallat Tibia.
Jag gick runt hade jättetråkigt. Hade blivit tvingad till att spela det av min goda barndomsvän, Sam och min kusin, Tabesh. För det var ju SÅ roligt.
Det var det inte.
Tom och jag råkade befinna oss på samma plats i detta spel och hans gubbes namn hatte något som intresserade mig..
självklart något om tv-spel.
Vi båda gick med på att Tibia sög och att vi skulle få varandras msn.
Det var så det började.
Jag hade inget liv när jag var 13, så Tom var ju det bästa någonsin.
Jag hade blivit tvingad till att lyssna på min syster gay skivor med backtreetboys och sånt där.
Jag hade aldrig gillat det men vad gör man när man inte har en musiksmak?
Såklart ville Mina imponera på sin nya vän som också älskade hennes favoritspel..
Hon låtsades som om hon visste exakt vad han pratade om (inom musik) och laddade ner det fort som attans för att lyssna på det.
Hon älskade det.
Hon fick sin favoritlåt, som ännu är hennes favorit, Chop Suey.
De hade mycket att prata om.
De pratade dag och natt. Jämt och ständigt..
De hade till och med bytt nummer med varandra..
De ringde varandra, pratade med varandra.
Hon älskade hans röst, hans dialekt, det han sa.
Twisten var såklart att han bodde i den södra delen av Sverige..
De pratade och höll kontakten, varje dag! I flera månader.
En dag hände något underbart.. Kanske inte för Tom, men för Mina.
Tom skulle flytta till Stockholm.
Aningen närmare, men nära nog.
Man kan tänka sig att denna historia ska sluta med ett lyckligt slut.
Inte det nej? Nej..
Jag började högstadiet. Var dum nog att säga det till honom, att jag "har en sååå snygg!", kille i min klass, namnet? Emil Windahl..
Tom blev arg.. de blev arga på varandra.
Det hela slutade med att Mina inte hade någon Tom kvar.
Den som gett mig så mycket.. skulle inte finnas kvar längre...
Tom.. honom kommer man ännu ihåg. Honom knyter man kontakten med igen...

frågan är bara.. har jag gett lika mycket till honom, som han gett mig?